SANTA MONICA & BANGKOK

Santa Monica BangkokFotograf Joakim Lloyd Raboff

Wow! Vilken höst och vinter vi har haft. Mängder med spännande upplevelser, små och stora utmaningar på vägen, många möten med nya människor, de flesta mycket positiva och några få väldigt märkliga med svenskar, faktiskt).

Vi har hunnit med flera intressanta resor i Kalifornien, New Mexico, Nevada och nu senast, Hawaii.

Ser vi tillbaka är vi oerhört tacksamma för att vi tog steget, hyrde ut vår lägenhet, släppte på trygghets- och bekvämlighetsbehovet och åkte iväg.

Santa Monica & Venice
Vi kunde inte ha valt en vackrare plats att bo på. Utkanten av L.A., där havet tar vid, ligger småstadsidyllen Santa Monica och alldeles söderut, hippie-chica och mysiga Venice.

Stränderna här tycks oändliga och Stilla Havet är lika mäktig och berörande varje gång man ser det. De flesta här i Santa Monica bor i hus eller låga hyreshus med vajande palmer som kantar gatorna. Det är oerhört lummigt och vackra trädgårdar ser man precis överallt.

Santa Monica har 340 soldagar per år och en medeltemperatur på 17 grader, med andra ord helt idealiskt väder. Vi cyklar till det mesta och vi bor nära flera restauranger och mataffärer som specialiserar sig på närodlat och organiskt. Santa Monica är också ett klassiskt surfparadis med milslånga stränder som man också kan cykla längs. Överallt ser man folk jogga, poweralka och träna yoga i parkerna och på stränderna.

Så Santa Monica skiljer sig rejält från övriga landet, där mer än 35% av befolkningen (315 milj) är sjukligt överviktiga och det kostar sjukvården 147 miljarder dollar bara under ett år. Kanske inte så konstigt att mer än hälften av alla hundar också är överviktiga, enligt Association for Pet Obesity Prevention.

Santa Monica är en suverän utgångspunkt för mängder med utflykter som vi gjort utmed Pacific Coast Highway (PCH). Inom loppet av någon timme har vi kunnat vandra i bergen, ta en tur österlut till öknen och Palm Springs där massor med vackra hus i arkitekturstilen Mid Century Modern väntar. Vi hade en otroligt fin hösthelg när vi bodde mitt i ökenlandskapets Joshua Tree National Park.

Förutom havet och öknen, kan man så här års på bara ett par timmar njuta av skidåkning i Big Bear Mountain. Som sagt, här finns massor av spännande destinationer och upplevelser inom bekvämt räckhåll.

Vi har på det stora hela njutit extremt mycket av den här härliga miljön och amerikanernas glada, lätttillgängliga sätt. Här hälsar man gärna på varandra på gatan – och framförallt visar man nästan alltid hänsyn – vilket vi sällan upplever bland sura Malmöbor.

En utmaning har helt klart varit vårt boende, som visserligen ligger kanonfint med bara ett kvarter till havet, men är alldeles för mörkt och trångt. Vi har hyrt en liten lägenhet på 70kvm med två små sovrum och ett kombinerat kök och vardagsrum där vi också jobbade. Utrymmet har helt enkelt inte räckt till – särskilt med tanke på att den skulle delas med en tonåring som behöver space. Lite tufft ibland.

Det är dyrt att bo i Santa Monica och en vanlig lägenhet med tre sovrum i våra kvarter kostar cirka 28 000 kr/mån.

Kvalitetstid
Vår möjlighet att leva och jobba så här innebär att vi har mycket tid för varandra och framförallt för Elle. Kanske inte något hon uppskattar så mycket just nu. Att som tonåring hänga med sin mamma och pappa så mycket som Elle gjort under tiden i Kalifornien, har alldeles säkert inte varit högst upp på hennes prioritetslista. Men allt positivt som kommit med äventyret kommer hon att bära med sig genom livet.

Joakim och jag är i alla fall glada att vi kan leva utan så mycket stress och att vi har möjlighet att styra över våra arbetstider, arbetsplats och få tid till att vara kreativa.

Under tiden vi har var där har Joakim skapat en sajt med fantastiska bilder som dokumenterar Santa Monica – www.santamonicaimages.com medan jag har fokuserat på vår senaste hotellsajt: www.santamonicahotelbooking.com

Lincoln Middle School
Vi var alla tre mycket nöjda med Elles skola som är en av de bästa kommunala skolorna i Kalifornien. En skolas framgång i USA bygger till stor del på engagemang och donationer från föräldrar. Medelinkomsten är hög i Santa Monica vilket reflekterar positivt på skolans resurser och lärarnas välmående. Här uppmuntras föräldrar att engagera sig och delta i alla möjliga aktiviteter. Men detta är också ett system som skapar stora orättvisor i områden där medelinkomsten är låg och möjligheten att engagera sig är minimal.

Här i USA får eleverna klassiska betyg: från A – F. Vi har kunnat följa Elles betygsutveckling hela tiden via nätet och det kändes mycket bättre än det svenska systemet med terminssamtal och luddiga mätmetoder.

Klass- och läxarbete var betydligt mer krävande än vad Elle var van vid från hemma i Sverige. Men efter ett kort tag var detta något hon uppskattade. Elle har varit otroligt duktig och ambitiös och skött sitt skolarbete exemplariskt.

Citizen of the World
Tittar vi tillbaka på Elles trettonåriga liv kan vi konstatera att hon redan nu rest mer än de flesta vuxna någonsin gjort. Förutom att hon är världsvan, har vi i Elle en cool, snäll, nyfiken, rolig, och vacker dotter som gillar förändring och nya upplevelser. Precis som sina föräldrar!

Standard of living
Tryggheten som vi har i Sverige med den svenska sjukvården finns inte alls här och du har säkert följt Obamas kamp med att få The Affordable Care Act att fungera. Förutom misslyckandet med lansering av hemsidan som dom nu verkar ha fått ordning på, är det här ett program som är betydligt mer rättvist än det tidigare även om det motarbetas extremt av republikanerna – vilket är tragiskt. Skall inte alla människor ha lika rätt till sjukvård? Det är något fundamentalt fel på ett samhälle som inte tycker så.

Här måste man ha en försäkring för att inte bli totalt ruinerad vid sjukdom. Men trots det, blir det alltid höga kostnader eftersom försäkringen bara täcker 70-80% av kostnaderna. Dessutom är efterbehandling (läkemedel/rehab) betydligt dyrare här än nästan någon annanstans i världen.

Över 3 miljoner amerikanare har dom senaste fyra åren gått i personlig konkurs på grund av att dom inte mäktar med sina sjukvårdskostnader. Detta trots att de har haft en försäkring.

Inte minst läkemedel kostar avsevärt mer än på annat håll. en astmaspray kostar här $175 = 1 180kr. Samma spray kostar i Sverige runt 140 kr.

En punkt på Obamacare är att reglerera sjukhusens vårdpriser som anses vara oproportionellt höga. Sjukhusen har fram tills nu inte har behövt redovisa vad de tar betalt för och publicerar inte några offentliga prislistor för sin vård.

Vad som blivit bättre är att försäkringsbolagen inte länge har rätt att stoppa din utbetalning om du är sjuk längre än två år vilket de kunde tidigare.

De har inte heller längre rätt att vägra någon sjukförsäkring som redan har en sjukdom eller ta mer betalt av kvinnor än män.

Vad Obama misslyckades med, var att han lovade att alla som var nöjda med sin nuvarande försäkring kunde behålla den och sjukhuset man hade valt. Så blev det inte och det har han fått mycket kritik för.

Många har sjukförsäkring via sin anställning men det finns 44 miljoner som är oförsäkrade på grund av de jobbar deltid eller för att arbetsgivaren inte erbjuder någon försäkring. Eller så är dom arbetslösa och har helt enkelt inte råd att försäkra sig.

Sjukförsäkring för oss tre skulle kosta ca 5 000 kr/mån med 60% skydd. Häpp! Med sjukhusens godtyckliga prissättning, skulle det innebära att en relativt enkel knäoperation skulle kunna kosta $100 000 och vi skulle bli skyldiga att betala $40 000!

Credit Score (kreditvärdighet)
Om du ständigt utnyttjar din kredit och sköter din återbetalning är du kreditvärdig och får en sk High Credit Score. Om du inte har några lån eller krediter är du å andra sidan inte kreditvärdig – oavsett om du har pengar på banken, inga betalningsanmärkningar och bra och stadig inkomst.

Det innebär att du inte kan hyra en lägenhet utan att lägga 2-3 mån deposition, skaffa ett mobilabonnemang utan att lägga några tusen i handpenning eller leasa en bil, etc..

Vår kreditvärdighet var lika med noll när vi kom hit förra sommaren. Rådet från banken var att ta en kredit på $1000 och köpa så mycket vi kunde varje månad – så skulle vi sakta men säkert bygga upp vår Credit Score.

En köp hysteri
USA är landet av plenty. Här är det ständigt “good deals” och “bigger is better”. Samtidigt råder en masskonsumtion som är grotesk. Det är varje amerikans rätt att ha det bra – det vill säga – kunna konsumera hur mycket som helst – och så resonerar många här.

Läste en artikel att amerikanare har mer prylar i hyrda förråd (som t ex Shurguard) än vad de har i sina hem! Förrådsbranschen är big business här.

Mat
Vårt härliga matparadis i Santa Monica med juicebarer i varenda hörn, lokala farmers market och stort fokus på organisk mat är ett undantag – för så ser det för det mesta inte ut i övriga USA. Skräpmatskulturen dominerar och vad som är nästan värst är HUR mycket folk äter. Enorma portioner, en förrätt är som en huvudrätt hemma i Sverige. De fattar helt enkelt inte hur mycket de äter. Det har blivet acceptabelt att vara överviktig.

Ett exempel. En liten coca cola på biografen = en liter! Tänk då hur många liter en stor cola är. (en liter coca cola = 30 sockerbitar).

Som jag skrev innan är den enorma övervikten i USA ett stort problem som belastar sjukvården, arbetsmarknaden och ger miljontals människor dålig självkänsla.

Av landets totalt 315 miljoner invånare har idag 25.8 miljoner av dem diabetes.

Mitt visum
Trots att vi varit gifta i 15 år och att Joakim är amerikansk medborgare (Elle också) har den här visumhistorien varit extremt krånglig och seg.

Den normala behandlingstiden skall vara 5 månader men kan tydligen ta allt från 1.5 år till 2 år. Uppehållståndet blev dock godkänt den 6 februari – när vi alla var i Sverige men det tar ändå ett tag innan allt är klart så vi hade redan mentalt bytt kontinent eftersom jag var tvungen att lämna USA i mitten av januari.

För att kunna vara kvar i USA medan jag väntade på uppehållstillståndet, sökte jag ett 6 månaders turistvisum innan vi kom hit. Eftersom uppehållstillståndet inte var klart enligt normal behandlingstid, sökte jag en förlängning av turistvisumet som jag tyvärr fick avslag på!

Vi förklarade vår intention, att bara stanna ett läsår, men immigrationsmyndigheten ser ÄNDÅ en konflikt mellan att jag säger att jag skall vara här temporärt på ett turistvisum samtidigt som jag ansökt om permanent uppehållstillstånd. Klassiskt moment 22!

Så jag lämnade Los Angeles den 16 januari och flög hem till Sverige. Precis innan flighten skulle avgå fick jag reda på att pappa måste göra en bypass operation och i det ögonblicket kändes Bangkok väldigt avlägset.

Så ett tag var vi inne på att stanna i Vejbystrand resten av terminen, framförallt för pappas skull men även för att ta hand om Palma. Men pappa har återhämtat sig snabbt från operationen (tack & lov).

Palmisen har fått ett nytt permanent hem i Sävedalen hos en trevlig familj. Ett inte helt lätt beslut men familjen känns så trygg och bra för henne.

Nya äventyr!
Nu har vi precis anlänt till vår favorit när det kommer till urbana & kaotiska städer – Bangkok.
Här skall vi stanna några månader och flera reseuppdrag väntar redan så det kommer säkert att bli en spännande och intensiv period.
Elle kommer att gå i en amerikansk skola i ett område som heter Thonglo. Vi bor en minut därifrån med Skytrain.